Administration är en abstrakt konstart. Det är skrämmande lätt att vika av från logikens stig och sig själv ovetande gå helt vilse bland orimligheterna. *
Kapitel 1
Det blåser ofta. Torra varma vindar som plötsligt uppstår ur intet och fortsätter i dagar och veckor. Pauser som är för korta för att örat skall få vila och lyssna till de andra ljuden. Ett susande och vinande som följer med in i nattsömnen och är kvar tidigt på morgonen.
Vi lever vidare med det också. Tänker på stunder då vinden inte hörs. Tänker på alla de andra ljuden som finns där bakom.
Kapitel 2
På de växter som fortfarande bär blomma samsas flugor, sniglar och bladlöss. Pollinatörerna med sina färger och sinnrika kroppar har fått ge plats åt de mindre fantasieggande varelserna. Ungefär som vi själva i vår ängslan att göra fel. Vi som är kvar trivs i den trygga administrationen. Vi är numera också flugor, sniglar och bladlöss.
En värld fattig på specialister där ordet invasiv har tappat sin mening. En jämngrön massa som sakta rör sig framåt. Utåt.
Kapitel 3
Våra fantasmer och känsla av sensationer kommer att sättas på prov. Att frammana minnen och bilder av det fantastiska och obegripliga. Vi kan naturligtvis titta i gamla bildbanker och arkiv. Allt finns ju dokumenterat. Allt det som vi har skiljts ifrån. Vi kan ta fram bilderna och titta på våra skärmar. Vi kommer såklart att skämmas. Vi tar oss vidare. Vi fortsätter. Vi skapar styrdokument och vi skapar policydokument. Innerst inne vet vi att vi är fasansfulla.
Kapitel 4
Den fortsätter att komma tillbaka av gammal vana. Varför göra något annat nu? Allt är raserat. Kanske är det på grund av igenkännbara magnetfält eller av uppgivenhet. Den är räddad hävdar Stadsekologen och tittar i sina listor. Den andra världen. Inte den mänskliga, tänker att; ja men det spelar ingen roll. Vi arbetar inte så. Det fungerar inte så. Allt är förändring. Människan har listor över fåglar, skalbaggar, fjärilar, växter, groddjur och rovdjur. -Dessa skall räddas utbrister någon som känner sig manad att rädda. Människan är dömd till sina symboler. Vi har räddat den här hackspetten. Våra åtgärder gav resultat. När hackspetten slutar komma tillbaka och ingen kommer efter återstår bara tystnad. Ingen knackar på trädstammarna och från människorna kommer det också vara tyst. Om nederlag finns inget att säga. Stadsekologen hittar strax ett nytt område.
I den andra världen är trots allt det mesta som vanligt. Det som dör ut eller kvävs ersätts genast. Något annat breder ut sig. Fyller den tomma platsen. Det existerar ingen sentimentalitet. Det är ett tyst samförstånd allt levande emellan att det när som helst kan vara dags att kliva åt sidan. Orsaken är oväsentlig. Det spelar ingen roll på vilka grunder. Det ingår i livet. I det levande.
Kapitel 5
Att skjuta utplåningen framför sig.
Kapitel 6
Efter regnet ligger tusentals mördarsniglar på vägen. Klibbiga pölar i olika stadier av sammanhållen massa. Inte ens asätare städar upp. Bilens däck tar med sig äggen till nästa trädgård och nästa. Sträckor som för snigeln kan räknas som intergalaktiska. På så vis undviks inavel som annars torde vara en risk bland långsamma snigelarter.
Kapitel 7
Stadsekologen är fångad i sin egen vision. Dag läggs till dag. Timma efter timma av att skapa rätt ordföljd av rätt ord. Då och då dyker nya begrepp och språkliga piruetter upp. De framstår först som lite udda och pigga. De vågar berätta om något nytt. Efter ett tag är de vedertagna och alla inser att de är en upprepning av sina föregångare. De smusslas undan och en viss genans uppstår vid genomläsning av gamla protokoll.
Kapitel 8
Stadsekologen lämnar öar av projekt bakom sig. Rör sig som en dimma över staden. Öarna växer med tiden samman och det som en gång skulle fredas ska nu granskas för förutsättningarna att gå vidare med den nya detaljplanen. En detaljplan som inte får rubba den känsliga ekologin.
Under långa ensamma promenader tänker Stadsekologen att det är en lögn alltihop.
Stadsekologen vet att det är en lögn alltihop.
Kapitel 9
Måndag 21/5 Avstämningsmöte, uppstartsmöte, dialogmöte, Risk och analysplan. Utarbeta bilaga till detaljplan.
Tisdag 22/5 På nyheterna rapporteras om enorma eldstormar.
Kapitel 10
Alla andras syn på naturkatastrofer (människan här borträknad).
Alla andra tycks gilla naturkatastrofer. Det är som att kraften hos planeten själv släpps lös. Det är pånyttfödelse. Ordet naturkatastrof existerar bara hos människan. Alla andra har råd med förödelsen. Alla andra förnimmer en känsla som kan liknas vid vår uppfattning av rättvisa.
Kapitel 11
Stadsekologen häller upp mjölk och läser på mjölkpaketet – Följ vår klimatresa. Vi Arlabönder som levererar den här mjölken är fast beslutsamma att göra det med omsorg om djuren och hänsyn till klimatet.
Kapitel 12
Var tidsepok och mentala psykiska atmosfär avspeglas i djur och växtriket. 100 miljoner år sedan – kreationer så fantasifulla att vi i dag inte ens kan föreställa oss vidden av kalaset. Färggranna trollsländor stora som helikoptrar parar sig i timmar i den varma morgonluften. Således lever vi i dag i en tid av projektledning och duktiga Excel dokument tillsammans med en växande skara generalister. Råttor, tvättbjörnar och kråkfåglar är våra följeslagare.
Kapitel 13
Det har varit workshop hela dagen. Gula Post-it lappar bildar små kluster på väggarna. Motvilligt nedklottrade idéer och visioner. Workshopledaren hade inte riktigt DET som får arbetsgruppen att lyfta konstateras några dagar senare… Post-it lappar strävar liksom uppåt då de fästs på väggen. Den nedre delen försöker spänna sina pappersfibrer och lätta från gravitationen. Till slut kan de riktigt starka lapparna frigöra sig från väggen och i små cirklar segla ner mot golvet. Workshopledaren hade sett så självsäker ut tidigare under dagen då lapparna en efter en sattes upp på väggen. Tillsammans skulle idéerna bilda något oväntat och nytänkande. Det är målet med såna här workshops. En djärv önskan med tanke på de enskilda bidragen hittills, men det är ännu bara förmiddag.
Stämningen är uppsluppen då gruppen kommer tillbaka från lunch. Några av Post-it lapparna har trillat ner och workshopledaren står en stund förbryllad med dom i handen och försöker utröna vilken lapp som hör till vilket kluster. Efter lite tvekan är alla lappar uppe på väggen igen. Innan alla har satt sig på sina platser tittar workshopledaren osäkert på lapparna en extra gång.
Eftermiddagen fortsätter med arbete i mindre grupper och till sist en gemensam utvärdering av dagen. – Givande, – Ett kunskapslyft, – något att bygga vidare på – kreativt, är några av kommentarerna. Den uppmärksamme kan här se att dessa ord är identiska med orden i reklamen för workshopen.
När Stadsekologen några dagar senare läser igenom sammanställningen fastnar meningen – En offensivare miljöpolicy. Stadsekologen kan inte minnas meningen från någon av Post-it lapparna eller diskussionerna men anslaget känns kraftfullt. Klockrent säger stadsekologen högt för sig själv. Klockrent var också ett av de ord som workshopledaren återkommande använde under workshopen.
Kapitel 14
Låt allt sakta återhämta sig. Vänta hundra år och se vad som händer. Vi behöver få tveka.
Kapitel 15
En inventering av stadsparkens insekter visar att det finns fyra gånger så många arter av bladlöss än vad som tidigare varit känt.
Kapitel 16
Vår omgivning har blivit en text. Vi ser oss inte om. Vi gör en läsning av platsen.
Kapitel 17
Att se hur något växer. Av nästan ingen anledning alls.
Kapitel 18
Det är stilla nu. Med tiden är det så att den slutligen saktar in. En lång vila för alla. En period då det inte längre planeras något. Mål och visioner har svalnat. Plötsligt är de flesta överens om att det är färdigt. Nu har vi så vi klarar oss.
Kapitel 19
Stadsekologen tuggar på en fjärilslarv. Det krasar och blir kallt i munnen.
Kapitel 20
Vinden bär med sig fukt som matar fasadernas alger. Påväxt är en tillväxt.
Kapitel 21
Den känsliga ekologin får inte rubbas. Vi finns för att skapa förutsättningar för den. Ekologin ska finnas där för alla och envar. Det är en demokratisk rättighet att ta del av ekologi. Stadsekologen hejdar sig. Tar ny sats… Ekologi skapar möten och nya tankar.
– Magnus Larsson
*Citatet lyder ursprungligen: Talteori är en abstrakt konstart. Det är skrämmande lätt att vika av från logikens stig och sig själv ovetande gå helt vilse bland orimligheterna. – Simon Singh, Fermats Gåta
